Först vill jag säga tack till Yvonne, Eva och Christine som gjorde Englandsresan trevlig och händelserik!
Det började med att jag gav mig iväg på söndagen den 2 mars runt kl 17.00 till Yvonne i Ljungby, därifrån fortsatte vi till Christine i Vadstena. Där sov vi till kl 02.30. Åt lite och åkte därefter till Skavsta, Nyköping där Eva väntade.
Planet lyfte kl 06.40 på utsatt tid. Väl framme i Stansted efter passkontroll och bagageplock tog vi alla oss en caffe latte, den satt fint! Därefter var det dags att hämta ut hyrbilen, en Ford Focus. Det visade sig att de inte hade någon Ford Focus så det blev en Audi istället. Men det var ingen ledsen för.
Eva fick köra som hade kört högerstyrt innan (det var en automatväxlad). Jag var kartläsare och Yvonne och Christine kunde koppla av i baksätet. Skillnaden mellan Sverige och England var förutom att de kör på fel sida vägen och tiden är en timme bakåt, att påskliljorna blommade, gräset var grönare och det var små lamm i hagarna.
Vi körde först M11, sedan gick vi på M25, M40, A4177 och A452. Vårt mål var Balsall Common som vi kom till på efermiddagen/kväll där vi skulle bo på B&B. http://www.gillyandgrant.co.uk/index.php
Efter en "full english breakfast" som innefattade toast, ägg, bacon, tomat, svamp och korv även någon slags blodkorv som jag valde bort. Man kunde även välja äggröra med lax. Yoghurt, flingor (ett antal), juice och te så var man redo för dagen...
Kortfattat vad vi gjorde i veckan:
Tisdagen så tog vi bilen till Berkswell, parkerade den där (säger inte vilken ruta, men det blev inga klossar, lappar eller bortforsling. Tack o lov) Sen tog vi tåget till Birmingham New Street och shoppade loss några timmar i shoppingcentret The Bullring. Det var väldigt smidigt med tåget.
Onsdagen så parkerade vi bilen igen på en ledig fläck, vågade inte stå i någon av de lediga handikappsrutorna igen. När vi skulle köpa tågbiljett så frågar mannen bakom luckan om det är vår Audi. - Ja aa, svarade vi förvånade, han kunde nämligen se det i sin kamera. Hela England verkar vara kameraövervakat. Vi stod kanske inte på den bästa platsen för lastbilarna kunde skrapa i bilen. Vi hoppades att de inte skulle göra det för vårt tåg kom just då!
Denna dag gick vi till The Botanical Garden i B-ham. Yvonne och Christine tröttnade efter en stund. De förstod inte tjusningen med trädgård. Så de gick och drack te i förväg. Sen tog vi bussen tillbaka till city och tåget till Berkswell. Sen en liten pubrunda på kvällen för att smälta dagen.
Torsdagen (parkerade vi längs med en väg i byn, enligt rekommendation från vår biljettgubbe) åkte vi tåget till B-ham International, stationen där utställningshallarna för Crufts låg. Där var fem stora hallar att shoppa och se hundar i, helt ortroligt. Men mycket bra organiserat. Enligt tips så skulle det bli mycket mera folk till helgen så vi passade på att åka in innan.
Fredagen så skulle jag och Yvonne rida. Vi skulle ut någonstans vid Meriden. Vi åkte ut på små vägar med höga häckar. Man kunde inte se om det kom någon bil runt svägen. Vi anlände till Stonehouse Farm. En kvinna som hette Alex tog emot oss. Jag fick en valack som hette Rupert och Yvonne ett sto som hette Velvet. Det var som att rida en oxe. De hade fått vara lite piggare enligt vår smak. Vi tittade på gamla bilder inne och vi kunde inte känna igen Rupert som då var en galant hopphäst!
Efter det behövde vi något stärkande så vi åkte till puben The White horse. Fick i oss lite pubmat och några pints of lager. And don't forget the word - please when you speak english.
Lördagen skulle vi ta tåget som vanligt. Vi hade till och med köpt biljetter dagen innan så vi skulle hinna med 07.13 tåget. Inga problem att hitta en ledig parkeringsruta. Jippi, det här gick ju som på räls ända till vi kommer till perongen där gubben står och säger: - There are no trains today! -?? Inga tåg? - They have stolen the cabels...again! Nähä, inga tåg så det var bara och sätta sig i hyrbilen och köra in till Birmingham. Men det gick fint. Eva körde som vanligt och det är väldigt välskyltat i England så det var inga problem och hitta. Var man osäker kan man bara ta några extra högervarv i rondellen.
89 heelers skulle ställas ut och vi var nästan först i kön till insläppet. Det gällde ju att få en plats så man kunde se det hela. Vi ägnade några timmar att se heelrarna och shoppa från Engelska heelerklubben. Vann gjorde Foxthyme Eliza. När heelrarna var över gick vi och åt lunch. Sen bestämde vi att vi skulle träffas kl 17.30. Det stämde med att det var betydligt mera folk idag. Trångt var det.
Efter en stund ringde Christine och hade tänkt åka hem=till B&B men jag tog mig ut där hon satt (i trappan och vilade) och vi gick upp ett etage och träffade där Ývonne. Vi tog kaffe och glass istället. Sen gick vi över till serveringen och det blev några pints igen.
Sen åkte vi hem, och nu kom det svettiga, packa resväskan! Man ville ju inte ha övervikt och betala för det. 15 kg bagage och 10 kg handbagage. Min lilla resväska såg ut som den skulle gå upp i vilken sekund som helst.
Söndagen åt vi frukost kl 07.15 med paret som också hade bott på B&B sedan i torsdags. De var försäljare av ett valputfodrings system. Så de var deras sista dag på Crufts. Vi åt frukost och tog farväl. Kom till Stansted i god tid. Resväskan gick bra, 13,3 kg hade jag. Planet lyfte 13.45 (15 minuter senare). Vädret var inte alls lika trevligt i Skavstad. Yvonnes bil stod kvar och vi körde till Vadstena för att lämna av Christine. Vi tog en snabbfika och sen bar det av mot Ljungby. Tog min bil och var hemma vid 23 tiden. Sen var det jobb kl 07.00 på måndagen. - Jaha, det var den resan det. Den kommer jag att minnas väl.